Hej bloggen!
Tänkte bli lite djup i detta blogginlägg. But please bare with me. Tänkte ta upp något som jag har funderat en hel del på under hela mitt liv. Något som har både gett mig lycka och lite sorg ibland. Nämligen Familjen.
Jag är ett skilsmässobarn. När jag var ca fem år skilde sig mina föräldrar. Så jag och mina 2 äldre bröder åkte och bodde hos våran pappa varannan helg under min barndom. Det är ju så det brukar bli. Inget konstigt igentligen.
Pappa träffade en kvinna som hade en son tre år yngre än mig. Hon blev min "bonusmamma" och jag fick också en "bonusbror". De fick senare två barn till. Mina småbröder, "halvsyskon" om man så kan säga.
Med min mamma är det en lite mer komplicerad historia. Inga fler barn men dock träffade hon också sin livspartner runt 2001, som också hade en son sedan innan några år äldre än mig.
Så varför förklarar jag hur min familj ser ut?
Jo. För att visa på att allas familjer ser olika ut.
Samt för att det kanske förklarar varför jag har funderat, mycket under mitt liv, på vad en familj igentligen är? Inte minst för att jag själv inte kan få biologiska barn då jag är infertil.
Tänkte skriva lite om vad jag anser att en familj är. Oavsett hur ens familj ser ut.
Kärnfamilj
Regnbågsfamilj
Splittrad familj
Adoptivfamilj
Finns så många sätt man kan beskriva/ha en familj på.
Familj är förvisso något man föds in i. En familj för mig är också människor man väljer. Min fästman är till exempel en del av den familj jag valt. Hans familj är också de min familj. Särskilt då jag känt dem i snart 7 år och verkligen blivit en del av hans familj. Båda hans sidor av familjen dessutom. Vilket jag är väldigt glad att vara en del av. Att alla har tagit till sig mig på det sättet de har.
Det tror jag att flera kan känna, att ens partners familj också är ens egen familj. Särskilt om man har barn eller har varit med varandra länge.
Finns också andra människor i mitt liv som jag anser vara en del av min familj. Det är de människorna som jag kan vara helt mig själv med. De jag kan anförtro mig allt och som vet att de alltid kan anförtro sig till mig. Som man vet att man kan lita på vad som än händer.
Jag är väldigt lycklig som har en handfull sådana människor i mitt liv. Ni vet de som betyder mer än en kär vän. De där vännerna som man kan bråka med, ha olika åsikter som och som kanske ibland går en på nerverna, men som man älskar så högt att inget sånt spelar någon roll igentligen, för till slut sitter man och garvar åt varandras dumheter ändå. Sånt som skulle kunna beskriva syskonkärlek.
Jag längtar till den dagen jag och Alex blir föräldrar och får en ännu större familj än den här härliga, stora och knasiga vi redan har. Inkluderat de biologiska och icke biologiska medlemmarna i denna underbara familj vi har.
Hur våran familj sedan kommer se ut är så svårt att säga. Men den kommer vara min.
Det viktiga är inte vilka som är ens familj eller hur det kom in i ens liv. Det viktiga är att man tar vara på den tid man får ha varandra, hur lång eller kort tid det än må vara. Livet är ju nyckfullt trots allt.
Vad är en familj för dig?!
