Uppseendeväckande???!!!!

Idag när jag var påväg hem från Härnösand, efter att ha träffat mitt lilla penntroll *fniss* och ätit lunch med denne. Så fick jag en hel del blickar och kommentarer om mina nya tattueringar. Vid busshållplatsen i Härnta såg jag, i ögonvrån, två tjejer titta och en av tjejerna sa något och pekade på hennes hals. Jag gissar att de pratade om mina gaddningar. Två andra tjejer som jag satt vid i bussen uppmärksammade mina gaddningar genom att nicka mot mig och prata i gåtor, om att det var tufft sånt där ^^ Sen fick jag allmänt mycket med blickar. Kanske jag som inbillar mig men folk verkade väldigt intresserade. *fniss* Lite skojjigt var det allt!

Mina nyaste tillskott i familjen tattuering^^

JA.... Detta gott folk är mina nya gaddningar. De är så pass nygjorda när dessa bilder togs så de är lite röda och irriterade än så länge. Är iaf sjukt nöjd och är glad att jag väntade såååå länge på att göra denna. Vade rätt tattuerare och rätt "format". Varför jag valde just grodor är för att hedra min mor lite. Hon kallar mig ju grodan och jag sammlar ju även på grodsaker. tex grodljusstake, grodmugg, grodprydnader av alla dess slag från några av världens hörn ^^

Kommentera gärna och säg vad ni tycker^^

Lustigt...

Alltså jag märker verkligen att jag börja göra liiite framsteg. Till och med min kroppsuppfattning har ändrats lite. Skönt som fan är det iaf! Hoppas det fortsätter såhär...

Tänkte avsluta detta inlägg med en dikt jag verkligen älskar.

”Ensamma måste vi vara, fastän på olika sätt,
Inte är ensamhet bara ensamhet rätt och slätt.
Ensamhet värmer och kyler, ensamhet, gråter och ler,
Ensamhet röjer och skyler, tar och ger.

Ensamma måste vi vara, leva i olika land,
därför kan ingen förklara undret som sker ibland,
livet slår upp en flamma, dubbbel, bevingad och het,
först när vi mötas i samma... ensamhet”

Denna dikt är skriven av: Anna Greta Wide

Detta om att göra sitt bästa...

Jag har länge sagt att om man gör sitt bästa, när det gäller vad som hellst, så är det okej. Jag har inte riktigt anammat detta på mig själv. Tycker att även om jag gör mitt bästa så räcker det liksom inte till. Detta är ett av problemen jag har just nu. Tycker jag är misslyckad för att jag hoppar av utbildningen, trots att jag faktiskt gjort mitt bästa. Tycker att jag borde kunna hantera att jag inte har en bra period just nu. Men jag har ju fortfarande gjort mitt bästa. Det bästa efter mina förmågor just nu. Och enligt mig ska detta vara okej. Enligt mig och mig och mina värderingar så borde jag inte klanka ned på mig själv, då jag har gjort mitt bästa.
Det svåra med att ge råd, det är att ta råden och ge dem till sig själv. Det är förstås svårare än vad man kan tro. Men jag tror att jag börjar komma dit nu. Att faktiskt, iaf på ett litet hörn, tro att jag gjorde mitt bästa och att det var det bästa jag kunde göra. Att jag borde vara relativt nöjd ändå.

Att göra sitt bästa, ÄR det bästa

Mina tankar om årets Oscarsgala

Jag är som alla i min närhet vet, väldigt intresserad av film. Inatt satt jag därför uppe och följde Oscarsgalan. Jag fick se många vackra, tallangfulla, artistiska människor som hade gjort mycket bra. Jag tyckte summa summarum att det var väldigt bra...

Föga förvånande var ju att Heath Ledger vann för bästa manliga biroll. Tyckte dock att våran Svenska komentator Orvar Säfström, ni vet filmkritikern, var lite fånig när han sa att Heath Ledger inte ens skulle vara nominerad om det inte vore för att han var död. *MORR*
Heath fullkommligen tar över hela den filmen, han är stjärnan i en helt lysande otroligt bra film. självklart skulle han bli nominerad. Frågan är om han skulle vunnit om det inte var för att han var död. Men det vill jag tro att han skulle göra ändå. SÅ var det med den saken.

Ja jag höll mig uppe HELA natten för att se på Oscarsgalan. Det var den bästa Oscarsgalan på mycket länge. Hugh Jackman var väll inte lika rolig som sina föregångare till programledare. Men oj så bra han var. Han sjöng, dansade och hela programmet var väldigt välkorreograferat. Ist för de tråkiga vinjetterna där de presenterade de nominerade så sa pressentatörerna vilka som var de nominerade. När pris för bästa biroll och huvudroll pressenterades. Så pressenterades de av varsin "oscarsföregångare", någon som tidigare vunnit för bästa bi och huvudroll. det blev väldigt personligt och väldigt intimt och mysigt. Inte alls lika stelt och igentligen tråkgit som det varit tidigare år. Ja mycket var laggt på det visuella i hela programmet. Mycket bra tycker jag 5/5 när det gäller hela upplägget av programmet.

Den största besvikelsen (för mig) var att Mickey Rourke alltså INTE vann för bästa manliga huvudroll, för sin insats i The wrestler. Det var ist Jean Penn för sin roll Harvey Milk i filmen Milk. Jag har iof inte sett Milk och tror säkert att den är jättebra och att Jean Penn gjorde en strålande insats. MEN Mickey Rourke i The wrestler var helt och hållet lysande. Man kände verkligen med honom som hans rollRandy 'The Ram' Robinson. Man mådde verkligen dåligt med honom. Nääää där tycker jag att Mickey Rourke skulle ha vunnit. Den andra besvikelsen var att Johnny Depp inte syntes till någonstans. Men dock fanns ett annat härligt ögongodis där ;P Nämligen Natalie Portman i en helt underbar rosa klänning.OJOJOJ... mkt vacker kvinna ^^
Bilden på henne Nedanför är från förra årets oscarsgala.

Ja denna film Slumdog millionaire vann ju i hur många kategorier som hellst. Närmare bestämt i Åtta kategorier. Där ibland för bästa film 2009. Har inte sett denna film. Ser dock fram emot att se den. Den vann för kategorierna utöver bästa film...

Best Achievement in Directing
Winner: Danny Boyle for Slumdog Millionaire (2008)
Best Achievement in Music Written for Motion Pictures, Original Song
Winner: Slumdog Millionaire (2008) - A.R. Rahman, Sampooran Singh Gulzar("Jai Ho")
Best Achievement in Music Written for Motion Pictures, Original Score
Winner: Slumdog Millionaire (2008) - A.R. Rahman
Best Achievement in Editing
Winner: Slumdog Millionaire (2008) - Chris Dickens
Best Achievement in Sound
Winner: Slumdog Millionaire (2008) - Ian Tapp, Richard Pryke, Resul Pookutty
Best Achievement in Cinematography

Winner: Slumdog Millionaire (2008) - Anthony Dod Mantle
Best Writing, Screenplay Based on Material Previously Produced or Published
Winner: slumdog Millionaire (2008) - Simon Beaufoy

Framtiden??????

Ja idag har en massa tankar om hur det ska gå för mig de närmaste månaderna, nu innan jag åker till Japan. Vet inte hur jag ska klara av att försörja mig själv. Har inte ordnat jobb. Har garanterat jobb i sommar iaf. Även om det kanske "bara" blir hos pappa. Men fram till dess då? Ska jag gå runt här hemma och halvt ruttna bort? Finns ju verkligen inte jobb här i K-fors. Och pga denna finanskris så finns det ju inte jobb någon annan stans heller, eller?

Vettetusan vad som ska bli av med mig!!??? Just nu känns allt lite hopplöst. JAG är hopplös... det har mamma alltid sagt. ;P

Men jag har bestämt mig för att inte oroa mig allt för mycket. Det brukar ordna sig tillslut. Man kommer rätt långt på luft och kärlek.

Sömntuta!

Har sovit i ca 11 nästan 12 timmar i natt. Det var otroligt skönt. Somnade när jag tittade på Ghost Whisperer vid halv elva. Sen så vaknade jag igen vid tre, men var så trött att jag somnade om rätt så omgående. Vaknade igen vid 7-tiden och insåg att jag hade sovit längre än jag gjort på länge. Lade mig ned igen för att ta bort grus i ögonen och sträcka på mig, med tanke på att kliva upp. Men somnade i tankar på vad man skulle hitta på att göra idag. Jag vaknade sen halv tolv och kännde att NÄ NU JÄKLAR KLIVER JAG UPP! Så nu håller jag på att laga brunch och tänker se klart på avsnittet med Ghost whisperer som jag missade. Kommer nog skriva fler inlägg idag, so keep yourself up to date ^^

Nämen se vad jag har skrivit för några månader sedan...

Hon grävde ned händerna i jackfickan, hon sparkade på smågrus där hon gick. Med en svepande rörelse tog hon bort håret från ansiktet, som vinden lekfullt tog tag i. Hon kännde väl igen området och vägarna. Ville hon skulle hon kunna blunda och ändå veta exakt var hon satte sina fötter. Vägen sluttade nu ned. Här hade hennes oskylldiga barnafötter sprungit. Detta hade varit henens hem. Nu var hon framme vid en korsning. snett nedåt gick en svagt sluttande nedförsbacke. Hon minns hur hon en gång hade cyklat nedför denna backe. Åkt på en stor sten och tappat kontrollen över cykeln, för att sen ramla och skrapa upp ena knät. Ärret på knät var kvar som ett sorts minnesmärke i hennes liv. Hon tog istället vägen som gick rakt fram. Hon kunde nu se gården där hon växte upp. Hennes hjärta dunkade lite hårdare. gick fram mot gården. Tittade på trädet där hon hade byggt en koja av en blå pressening. Hon kunde minnas hur hon satt under denna pressening, på en stor gren, och lyssnade på det mjukt smattrande ljudet av sommaregnet som föll utanför. Hon såg mot platsen där huset förut stod. Där fanns nu inget mer än en gräsmatta. Hon vände sig om och gick mot andra sidan vägen. Tittade ned mot åkern där hon som liten brukade plockade blommor till sin mamma. Nedanför åkern finns en nästan igenvuxen sjö. Bakom den sjön reste sig ett berg. Hon tänkte på hur blind man blir när man står inför en såhär vacker natur varje dag. Just nu kunde hon inte tänka på ett vackrare ställe

Det är inte hela texten och den är heller inte genomarbetad....

Jäkla förkylning...

NEJ jag har inte blivit misshandlad. Bara fått en släng av förkylningsherpes. Har en blåsa på höger sida som ni kanske ser. Bara det att HELA överläppen blivit svullen. Det är inte direkt bekvämt heller. Sen är inte frippan så vacker den heller ^^ Ser ut som ett Amerikanskt mugshot, bara nummerskylten som saknas *skrattar*

Mission Sleepless in Kramfors...

Kanske är en korkad idé!!??? Men jag tänkte hålla mig vaken till i morgon då jag ska till skolan för att redovisa ett grupparbete. Behöver verkligen natten att öva på det jag ska säga. Plus att jag är osäker om jag kommer vakna i morgonbitti. Vill inte riskera något, så då har jag beslutat mig för att hålla mig vaken! Önska mig lycka till!

Den 7 år gammla jags drömmar

Nere på stranden i varmaste sanden,

har krabborna bröllop idag.

På deras fest är jag också gäst,

vi äter och dansar i lag.

En sköldpadda spelar på tamburinen,

fåglarna jublar med gladaste skri.

En lycklig dag jag har haft en lycklig dag....

Ett påträngande minne.

Jag tänte författa en liten berättelse, en kort novel. Den är tagen från minnen. Minnen som just idag kom till mig.


De gråtandes kamp

-De har hållt på ett tag nu. Tänkte flickan. verkar vara allvarligare än vanligt. De var på övervåningen och grälade med höjda röster. Hon låg i sängen med handen strykandes över katten som låg bredvid henne. Sängen låg i ett skrymsle under trappen, rummet bredde ut sig nedanför sängen. Flickan kunde se fönstret som vätte mot trappan och verandan utanför. Det var mörkt ute. Hon kunde se hur det snöade lätt ute från skenet av lampan ute på verandan. Plötsligt hörde hon en smäll från övervåningen.
-Aj! det gjorde hon på armen. Katten råkade riva henne, när han blev skrämd av smällen och med ett språng hoppade ut i rummet.
-Måste varit badrumsdörren. Tänkte hon.Det hördes knackningar och höjda, arga röster från hallen där uppe. Flickan tog tag i sin freestyle, stoppade hörlurarna i öronen, höjde ljudet på musiken för att slippa lyssna på grälet som pågick. Katten kom sakta upp i sängen igen och lade sig tillrätta vid hennes fötter. Hon blundade och lyssnade på musiken. Snabba steg i trappen hördes. Flickan kunde se i springorna, mellan bräderna i trappen, att de gick ned. Kunde höra skrik och gråt. Katten reagerade han också och tittade sig osäkert omkring.
-Slåss de? Tänkte flickan och tog av sig hörlurarna. Hon kunde höra sin mamma gråta och skrika.
-Nej gå inte! Vart ska du ta vägen?
-Vet inte. Härifrån! Svarde den Kvinnliga rösten.Flickan kunde höra hur de brottades över något.
-Neeeeej! Sluta nu! Stanna! Grät hennes mamma.Flickan klev upp ur sängen tog på sig en
t-shirt. Hela tiden kunde hon höra hur de grät och skrek åt varandra utanför rummet i hallen.
-Nu var det verkligen allvar! Tänkte hon. I magen hade hon en stor klump. Tårarna började rinna. Måste det vara såhär? Hon öppnade dörren, klev ut i hallen där de stod. Hennes mamma klängandes på hennes jackärm. Släppte när hon fick se flickan komma ut.
-Ska du gå härifrån? Vart ska du? Frågade flickan kvinnan. Hon fick inte svar. Hon vände sig till sin mamma.
-Mamma, vad händer? Kvinnan tog tag i ryggsäcken som låg på golvet. Flickans kunde se sin mamma flyga efter och grabbar tag i ryggsäcken. Hon grät.
-Snälla gå inte! Flickans mamma drog kvinann från dören och kvinnan gjorde allt för att komma ut. Flickan såg hur hennes mamma släpper taget, går fram mot kvinnan och tar tag i hennes arm. De skriker åt varandra, kvinnan skriker för att få flickans mamma att släppa taget. Flickans mamma skriker för att kvinnan ska stanna. I desperation ger flickans mamma kvinnan en örfil, som för att väcka henne från det vansinne de håller på med.
Flickan visste inte vad hon skulle göra. Vad hon skulle göra för att göra allt bra. I desperation skrek hon gråtandes.
-Nej gå inte, snälla! Hunden kom nu nedför trappen, börjde skälla.
-Jag måste gå nu.! Grät kvinnan. Slet sig loss. Och gick mot dörren öppnade och störtade ut.
-Ska du inte hämta henne? Frågade flickan sin mamma. Hennes mamma störtade ut efter henne.Stängde dörren. Flickan kunde höra hur de fortsatte skrika på varandra där ute. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon öppnade dörren och gick ut, förbi sin mamma, ut på trappen. -Jag måste gå nu. Förlåt! Grät kvinnan och såg på flickan. Vände och gick ut till vägen på väg ned.
-Hämta henne. grät flickan till sin mamma. Hennes mamma kämpade för att återfå kontrollen över sina snyftningar, och kunde inte svara.Flickan sprang in i hallen tog på sig de första skorna hon kunde se. Ett par sandaler. Hon sprang ut på igen. Hennes mamma skrikandes efter henne att hon inte kunde gå ut i snön med t-shirt och sandaler. Flickan brydde sig inte om det. Hon sprang ned på vägen. Såg hur Kvinnan stannade upp och tittade bakåt, vände sig igen och fortsatte gå med raska steg. Flickan sprang nedför vägen, med tårarna rinnande för kinderna. Hon halkade, skrek till. Kvinnan vände sig om.
-Snälla gå tillbaka! ropade hon.
-Nej inte föränn du kommer tillbaka. Ropade flickan gråtandes. Hon klev upp, började springa igen trots att knät gjorde ont.
-Kom tillbaka. Jag vill inte att du ska gå! ropade hon springandes.
Hon hann ifatt kvinnan och tog tag i henne, började dra i hennes jacka som för att tvinga henne tillbaka i huset. Det var kallt ute. Snön slog ned lite kraftigare nu. Flickan visste att hon frös. Huden var knottrig och hon skakade. Men i stundens desperation så kännde hon inte av kylan. Klumpen i magen gjorde ondare och knöt sig hårdare hela tiden.
-Du måste gå tillbaka. Det är kallt, du kommer frysa ihjäl.
-Det bryr jag mig inte om. Jag vill att du kommer tillbaka. Ropade flickan desperat. Snälla! Du måste!
-Det vill inte din mamma. Svarade kvinnan.
-Det vill hon visst det. Det sa hon ju.
De stod där mittemot varandra, tittade på varandra. Båda grät. Flickan höll fortfarande i kvinnans jacka. Hon drog lite i den för att få henne att börja gå mot huset. Det kom en bil farandes förbi dem. Kvinnan tog ett steg mot flickan och säger
-Du kommer frysa ihjäl. De båda började gå mot huset.
-Du är galen! Säger hennes mamma till henne när de kommer fram till huset. De gick in.
-Gå och lägg dig! beordrar hennes mamma.
-Du kommer väll inte gå? Frågade flickan kvinnan. Vänta till i morgon i alla fall.
-Nej då! Svarade kvinnan henne.
Flickan gick in på sitt rum lade sig under täcket i sängen. Höll sig vaken ett tag, ville vara säker på att kvinnan inte skulle gå. Hon låg och grät. Ville att detta skulle sluta. Att hon skulle vakna upp på mogonen och upptäcka att detta bara var en hemsk mardröm. Hon kunde höra hur de nu gick uppför trappen. fortfarande villt diskutera om, ja om vad visste inte flickan om. Hon lyssnade inte. Visste att det enda hon ville nu var att sova. katten kom nu åter upp i hennes säng. lade sig nära som för att trösta. Flickan snyftade, vände på kudden då den hade blivit våt av tårarna. Lade sig tillrätta och somnade.

Nattens brud

Nattens brud i sin svarta skrud
lyssnar till naturens musik.
Hon dansar en dans en månskensvals
hennes steg är lätta mot gräset

När musiken spelar som mest hon bjuder till fest
medan himmelens stjärnor tänds
Skogens väsen lockas snart de flockas
hon har älvor omkring sig likt dimma

Tyngd av dagg på varje tagg
är rosorna täckta utav
De röda läpparna ler hon böjer sig ned
hon plockar en blomma till sitt hår

Lågor flämtar, klockor klämtar
långbord framför henne står dukat
Med en uppmuntrande min hon höjer ett glas vin
mot månens gula skärva

Natten flyr, dagen gryr
snart är ännu en dag född

Underbar låt!

Pingu/Linus

Jaha... vem gör jag bäst?

Min kompis Fritte fångade mig när jag var som mest imitationssugen. Detta är på Urkultfestivalen 08-08-02... Det regnade och det var kallt som attan trots att det var Tidigt i Augusti. Här försöker jag att värma mina vänner genom lite skratt. Jag försöker alltså låta som Pingu och Linus på linjen. Lyckas jag?

Frida Snell-Fallen leaves

I sat down in the kitchen the other day

looking out the window on the morning rain

Wondering, trying to figure out the answer to

Why things and stuff don’t go the way I want them to

And though I’d give my heart and soul to make it good

Somehow I just don’t seem to do the things I should.

Like a fallen leaf dancing in the wind

I keep on drifting, whirling through my life

Like a raindrop just fallen from the sky

Gives a moment of beauty before it dries

So I saw the leaves were flying in the wind

And the raindrops falling to the ground were shimmering

And suddenly I saw it all so very clear

My aim in life is really nothing more than theirs

To dance and fly a little while and not to wait

To shine the beauty of my soul before it’s late

Like a fallen leaf dancing in the wind
I keep on drifting, whirling through my life
Like a raindrop just fallen from the sky
Gives a moment of beauty before it dries

Gives a moment of beauty before it dries

Och tiden den går...

Hmm... är inte duktig att uppdatera min blogg. Inte det minsta.
Mycket har hänt sedan sista blogginlägget... Iaf de senaste veckorna. Går ju teckenspråkstolklinjen på H-sand fhs. Nu har jag bestämt (i samråd med rektor och kurator) ska hoppa av och ta hand om mig själv innan jag ska till Japan.
JAAAA precis!!!!!! Jag ska till Japan i fyra månader. Åker den 1 Okt och kommer tillbaka i början av Februari nästa år. Ska plugga japanska och japansk kultur på Geos Kudan Institute i Tokyo. FATTA vilken grej! Jag längtar så jag håller på att spricka. Där ska jag bo hos en familj som jag ska vara inneboende hos. Vilket känns jätteskönt för mig. Då kommer jag verkligen ha en fast punkt där jag kan förhoppningsvis kommer känna mig trygg. När jag kommer hem i Feb nästa år så har jag planer på att åka runt och hålla fotoutställningar om Japan. Så jag tänkte köpa en grym kamera i Japan och den ska jag knäppa så mycket foton med att det ska bli en grymt bra fotoutställning sen. Efter det ska jag fortsätta med tsp-utbildningen.
Behöver verkligen den här tiden att göra annat, uppleva annat, landa i mig själv ordentligt, och hämta styrka i mig själv som jag vet finns där.

Detta var en liten uppdatering. Hoppas verkligen att jag kan uppdatera lite oftare. men vi får se ;P Vad jag vet är att under Japanresan kommer denna blogg bli fylld med massor av spännande historier om mina äventyr, Breathtaking pictures, och annat smått och gott som kan hände en liten svensk tjej i en av värdens största städer.