Ett påträngande minne.

Jag tänte författa en liten berättelse, en kort novel. Den är tagen från minnen. Minnen som just idag kom till mig.


De gråtandes kamp

-De har hållt på ett tag nu. Tänkte flickan. verkar vara allvarligare än vanligt. De var på övervåningen och grälade med höjda röster. Hon låg i sängen med handen strykandes över katten som låg bredvid henne. Sängen låg i ett skrymsle under trappen, rummet bredde ut sig nedanför sängen. Flickan kunde se fönstret som vätte mot trappan och verandan utanför. Det var mörkt ute. Hon kunde se hur det snöade lätt ute från skenet av lampan ute på verandan. Plötsligt hörde hon en smäll från övervåningen.
-Aj! det gjorde hon på armen. Katten råkade riva henne, när han blev skrämd av smällen och med ett språng hoppade ut i rummet.
-Måste varit badrumsdörren. Tänkte hon.Det hördes knackningar och höjda, arga röster från hallen där uppe. Flickan tog tag i sin freestyle, stoppade hörlurarna i öronen, höjde ljudet på musiken för att slippa lyssna på grälet som pågick. Katten kom sakta upp i sängen igen och lade sig tillrätta vid hennes fötter. Hon blundade och lyssnade på musiken. Snabba steg i trappen hördes. Flickan kunde se i springorna, mellan bräderna i trappen, att de gick ned. Kunde höra skrik och gråt. Katten reagerade han också och tittade sig osäkert omkring.
-Slåss de? Tänkte flickan och tog av sig hörlurarna. Hon kunde höra sin mamma gråta och skrika.
-Nej gå inte! Vart ska du ta vägen?
-Vet inte. Härifrån! Svarde den Kvinnliga rösten.Flickan kunde höra hur de brottades över något.
-Neeeeej! Sluta nu! Stanna! Grät hennes mamma.Flickan klev upp ur sängen tog på sig en
t-shirt. Hela tiden kunde hon höra hur de grät och skrek åt varandra utanför rummet i hallen.
-Nu var det verkligen allvar! Tänkte hon. I magen hade hon en stor klump. Tårarna började rinna. Måste det vara såhär? Hon öppnade dörren, klev ut i hallen där de stod. Hennes mamma klängandes på hennes jackärm. Släppte när hon fick se flickan komma ut.
-Ska du gå härifrån? Vart ska du? Frågade flickan kvinnan. Hon fick inte svar. Hon vände sig till sin mamma.
-Mamma, vad händer? Kvinnan tog tag i ryggsäcken som låg på golvet. Flickans kunde se sin mamma flyga efter och grabbar tag i ryggsäcken. Hon grät.
-Snälla gå inte! Flickans mamma drog kvinann från dören och kvinnan gjorde allt för att komma ut. Flickan såg hur hennes mamma släpper taget, går fram mot kvinnan och tar tag i hennes arm. De skriker åt varandra, kvinnan skriker för att få flickans mamma att släppa taget. Flickans mamma skriker för att kvinnan ska stanna. I desperation ger flickans mamma kvinnan en örfil, som för att väcka henne från det vansinne de håller på med.
Flickan visste inte vad hon skulle göra. Vad hon skulle göra för att göra allt bra. I desperation skrek hon gråtandes.
-Nej gå inte, snälla! Hunden kom nu nedför trappen, börjde skälla.
-Jag måste gå nu.! Grät kvinnan. Slet sig loss. Och gick mot dörren öppnade och störtade ut.
-Ska du inte hämta henne? Frågade flickan sin mamma. Hennes mamma störtade ut efter henne.Stängde dörren. Flickan kunde höra hur de fortsatte skrika på varandra där ute. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon öppnade dörren och gick ut, förbi sin mamma, ut på trappen. -Jag måste gå nu. Förlåt! Grät kvinnan och såg på flickan. Vände och gick ut till vägen på väg ned.
-Hämta henne. grät flickan till sin mamma. Hennes mamma kämpade för att återfå kontrollen över sina snyftningar, och kunde inte svara.Flickan sprang in i hallen tog på sig de första skorna hon kunde se. Ett par sandaler. Hon sprang ut på igen. Hennes mamma skrikandes efter henne att hon inte kunde gå ut i snön med t-shirt och sandaler. Flickan brydde sig inte om det. Hon sprang ned på vägen. Såg hur Kvinnan stannade upp och tittade bakåt, vände sig igen och fortsatte gå med raska steg. Flickan sprang nedför vägen, med tårarna rinnande för kinderna. Hon halkade, skrek till. Kvinnan vände sig om.
-Snälla gå tillbaka! ropade hon.
-Nej inte föränn du kommer tillbaka. Ropade flickan gråtandes. Hon klev upp, började springa igen trots att knät gjorde ont.
-Kom tillbaka. Jag vill inte att du ska gå! ropade hon springandes.
Hon hann ifatt kvinnan och tog tag i henne, började dra i hennes jacka som för att tvinga henne tillbaka i huset. Det var kallt ute. Snön slog ned lite kraftigare nu. Flickan visste att hon frös. Huden var knottrig och hon skakade. Men i stundens desperation så kännde hon inte av kylan. Klumpen i magen gjorde ondare och knöt sig hårdare hela tiden.
-Du måste gå tillbaka. Det är kallt, du kommer frysa ihjäl.
-Det bryr jag mig inte om. Jag vill att du kommer tillbaka. Ropade flickan desperat. Snälla! Du måste!
-Det vill inte din mamma. Svarade kvinnan.
-Det vill hon visst det. Det sa hon ju.
De stod där mittemot varandra, tittade på varandra. Båda grät. Flickan höll fortfarande i kvinnans jacka. Hon drog lite i den för att få henne att börja gå mot huset. Det kom en bil farandes förbi dem. Kvinnan tog ett steg mot flickan och säger
-Du kommer frysa ihjäl. De båda började gå mot huset.
-Du är galen! Säger hennes mamma till henne när de kommer fram till huset. De gick in.
-Gå och lägg dig! beordrar hennes mamma.
-Du kommer väll inte gå? Frågade flickan kvinnan. Vänta till i morgon i alla fall.
-Nej då! Svarade kvinnan henne.
Flickan gick in på sitt rum lade sig under täcket i sängen. Höll sig vaken ett tag, ville vara säker på att kvinnan inte skulle gå. Hon låg och grät. Ville att detta skulle sluta. Att hon skulle vakna upp på mogonen och upptäcka att detta bara var en hemsk mardröm. Hon kunde höra hur de nu gick uppför trappen. fortfarande villt diskutera om, ja om vad visste inte flickan om. Hon lyssnade inte. Visste att det enda hon ville nu var att sova. katten kom nu åter upp i hennes säng. lade sig nära som för att trösta. Flickan snyftade, vände på kudden då den hade blivit våt av tårarna. Lade sig tillrätta och somnade.