Detta om att göra sitt bästa...

Jag har länge sagt att om man gör sitt bästa, när det gäller vad som hellst, så är det okej. Jag har inte riktigt anammat detta på mig själv. Tycker att även om jag gör mitt bästa så räcker det liksom inte till. Detta är ett av problemen jag har just nu. Tycker jag är misslyckad för att jag hoppar av utbildningen, trots att jag faktiskt gjort mitt bästa. Tycker att jag borde kunna hantera att jag inte har en bra period just nu. Men jag har ju fortfarande gjort mitt bästa. Det bästa efter mina förmågor just nu. Och enligt mig ska detta vara okej. Enligt mig och mig och mina värderingar så borde jag inte klanka ned på mig själv, då jag har gjort mitt bästa.
Det svåra med att ge råd, det är att ta råden och ge dem till sig själv. Det är förstås svårare än vad man kan tro. Men jag tror att jag börjar komma dit nu. Att faktiskt, iaf på ett litet hörn, tro att jag gjorde mitt bästa och att det var det bästa jag kunde göra. Att jag borde vara relativt nöjd ändå.

Att göra sitt bästa, ÄR det bästa