Turners syndrom

Som de flesta vet i min omgivning så har jag en kromosomavikelse på mina könskromosomer som heter Turners syndrom (TS). Det här syndromet kan bara tjejer få och betyder i väldigt stora drag att min kropp inte producerar tillräkligt mycket egna hormoner. Det har för mig inneburit att jag har tagit hormonplåster och tabletter för att min pubertet skulle komma. Jag tar fortfarande hormoner. Jag fick veta att jag har TS när jag var ca 5 år gammal. I samma veva började jag ta tillväxthormon så att jag kan växa som jag ska. Tillväxthormon betyder en spruta i låret varje kväll i nästan tio år. Jag har fått uppfattnigen om att jag är rätt lång för att vara en turnertjej/kvinna. Jag är idag 164 cm lång. Att ha TS drabbar alla tjejer olika. Men den ofta gemensamma nämnaren är att du är ofta kort, och kan ej få barn. De problem jag har pga min turner är att, jag är kort (min mamma är 179, min pappa 186. hela min familj är lång. Med tanke på det är jag kort), kan inte få barn, har celiaki (glutenallergi), haft mycket problem med mina öron som liten, Högt blodtryck pga en liten förträngning i aortan vilket jag tar medicin för, lymfödem i ena foten (svullen fot). Förutom det fysiska så har jag stora problem med matte, jag lärde mig klockan väldigt sent, rumsuppfattningen är si så där. Men i övrigt är jag som vilken ung tjej som hellst. Det jag tycker har varit det jobbigaste är att jag inte kan få barn. Utan att jag måste gå gemon äggdonation för att kunan bli gravid. Att jag tar en annan kvinnas ägg, provrörsbefruktar det med min karls sperma, lägger det i min livmoder och förhoppningsvis blir det en bebis efter nio månader. Att min fot jämt är mer eller mindre svullen innebär ju, förutom att det inte är särskilt snyggt, att jag inte kan köpa vanliga skor oftast. Vissa gymnastikskor och kängor kan jag ha, men inga finskor eller andra skor.
Jag har alltid varit väldigt öppen med att jag har TS. Minns när jag var kanske 10-11 och min lärare tyckte att jag skulle berätta om min TS då många i klassen inte förstod var det var. Jag sa att ja självklart kan jag göra det. Det jag gjorde då var att jag berättade var TS var och sen satte jag mig framför klassen och tog min spruta. Alltså tillväxthormonet. Jag vet att iaf två av tjejerna i min klass då fortfarande minns det.

Det var min berättelse. Har du några frågor eller bara en tanke du vill dela med dig med? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriva ett mail. Tycker om att svara på frågor och dela med mig av erfarenheter, så ingen fråga är för dum för att ställas. Jag ska svara så gott jag kan.