Jobbig dag

Tidigare idag skrev jag på min facebook logg "Feel like crying... tough desicions is tough". Det har varit ett sjukt jobbigt dygn detta. Tänker inte gå in närmare på vad det handlar om. Men det är om min jobbsituation. Jag behövde ta ställning till saker och jag behövde ta tuffa beslut. En massa telefonsamtal senare fram och tillbaka så känns det helt underbart just nu. När jag väl bestämde mig och när jag väl hade ordnat allt så var det en sån lättnad. Är sjukt stolt över mig själv och hur jag hanterade denna situation. Allt har ordnat sig till det bästa, så nu är det bara tålamod som behövs. Och det ska jag nog klara av ;P Har varit tuff början av en vecka som bara kommer bli bättre... I hope ^^

Föresten så måste Maria vara den underbaraste kompisen man kan ha. Eller ja jag VET att hon är det ;P Hon är alltid där och lyssnar och stöttar. Hon är bäst!!! Hon kan det där med att uppmuntra en när man är ledsen och frustrerad. Måste bara lära mig att visa att jag är det också >_<

Love you babe!! <3

Apropå att visa att man är ledsen och frustrerad. Jag är rätt dålig på det. Jag är bra på att uttrycka att jag är besviken eller arg. Men just ledsen och frustrerad har jag svårt för att visa. Jag är en sån som lätt kan komma, till tex Maria, efter stormen har lagt sig eller efter jag har löst ett problem och prata om det. För då är det ju ok igen och då kan jag diskutera saken lite mer "sakligt". Men ibland måste man ju ventilera och uttrycka att man är ledsen även om det kanske är irrationellt. Förstår ni? Jag är expert på att vara personlig men inte privat. Om ni förstår vad jag menar?? Jag kan alltså vara öppen och berätta saker om mig själv utan att bli alltför privat. Det är ju bra när det gäller saker i allmänhet men jag måste nog som sagt lära mig att komma med jobbiga saker till mina närmaste, just när det är jobigt. Inte efteråt när det är över liksom.

Detta inlägg var lite ovanligt för att vara jag... hehe... Aja, hoppas ni förstod vad jag menade med det jag skrev? Ni kanske känner igen er?